Fick inspiration från en skön tråd om dekadenta pokerlimerickar på ett forum med mer eller mindre skadat folk där jag kände mig tvungen att bidra.

En försupen dräng från Västerås
behövde deg för att smörja sitt krås
han skottade på Omaha men gula
nu skrapar han sin mat från en traktorsula
och har gått tillbaka till att runka i ett bås...

Sensmoral: Skomakare bliv vid din läst, ananrs har du inte råd med fest. 

Halkade in på en till om gårdagen..

Det var fest och fylla för Johnny från Sura
han demonstrerade med riff på sin luftgura
Bira och jäger istället för att krångla
Hon där från Ramnäs verkar vara sugen att hångla
-Inte denna lördag heller, vem försöker jag lura

Sensmoral: Luftgura och skinnflöjt är nära besläktade..

Fortsättning följer. Vore kul med motbidrag från nån som också ligger hemma i soffan.

Senaste dagarna har det dykt upp flera snyftreportage med hästsvanskäcka, "Vem-har-bajsat-på-dig?"-mäklare. De står i centrum som några vi borde tycka synd om i dessa tider och jag vet inte om det bara är jag men har sjukt svårt för någon som helst sympati. Anledingen till att vi ska tycka synd om dom är som följer; de måste jobba mycket hårdare. Dom måste alltså nu för första gången på 15 år försöka göra det folk betalar för att dom ska göra. När man hör grejer som detta vet man ju inte om det är sant eller en sketch från killinggänget...

"Vi måste jobba mycket hårdare nu, det är knappt några som kommer på visningarna. Det är till och med möjligt att få privatvisning  nu,  ja vi nästan ber om det"

Ja jävlar vilken misär. Nu räcker det in att trycka upp en färgglad broschyr och dra ur sig några slitna klyschor som "..genomgående parkett. Den perfekta planlösningen tar dig genom en välkomnade hall, öppnar upp mot ett salslikt vardagsrum som vetter mot sjönära oas". Att den sjönära oasen är en sumpmark som leder till en gyttjegrop där dom dumpar kärnbränsle är det liskom ingen som brytt sig om. Det har ändå varit lika många skor i hallen på visningarna som på ett FF-party när de flesta hade moppemusche och det faktiskt kalaldes moppe och inte scooter.

Efter det vanliga skitsnacket att "köparen drog sig ur och affären är inte avslutad" (det sa jag när jag höll på att sätta på din fru också) för att kolla taket så blir det nåt samtal till von Riddarbyxa och fru Sparrestjärt och affären är klar. Några sköna millar har rullat genom mäklarens procentsbaserade provisionsmaskin och alla är glada och blåsta.

Det är verkligen synd om mäklaren. Här sitter dom med något att sälja, en annan är intresserad av att köpa och dom måste gå ut för att visa vad dom har. Jag tycker det är för djävligt.

Ja vad ska man säga om denna brygd. Om julen i sig är en ständig kompromiss av vart man ska vara, när, varför och varför inte så är det ingen som helst kompromiss på smaken i en välkyld Apotekarnes.

I år önskar jag mig en back julmust och en skidresa till alperna med UCPA och mycket pudersnö.

Fick ett meddelande i morse som jag funderade lite på:

"Jag fyller 30 och firar det med öppet hus. Kom när du vill från kl. 13 den 1/11. Jag stänger kl. 13 dagen därpå! Fika eller fest, du väljer. Jag bjuder på lite smått och gott. Meddela om du vill komma senast 30/10. Möjlighet till bastu och badtunna finns! Inga inslagna presenter önskas (enbart $ och kärlek) :D Välkommen!"

Lät ju sjukt roligt, frågan var nu bara vem fan som fyllde år. Efter en stunds funderande kom jag på att jag nog inte kommit på vem det är så med risk för att göra bort sig skickade jag iväg nåt åt det här hållet: "Låter sjukt trevligt. Tyvärr vet jag inte vem du är, inte min telefon allafall. Stefan"

Får tillbaka från "Fia i Uppsala" att det visst var tänkt att skickas till nån Mårten. Fan, känner visserligen ett par Fia i Uppsala men ingen som stämmer in på att fylla 30 just då så får nog lägga ner det...synd på en bra fest.

Ligger i sängen och borde sovit...nyss. Men efter en rätt spartansk dag rent matmässigt så kunde jag inte komma ifrån hur hungrig jag var. När den kampen väl börjat, mellan det någorlunda logiska och magens bön om att inte bli nattad hungrig, så vet man hur det slutar. Upp ur sängen för att göra mig några amerikanska pannkakor, funderar ett tag kring huruvida jag borde sätta på mig något. Ingen kan väl ändå se något? Det är väl inte ohygieniskt om ingen ser? Nästan lika filosofiskt som det där med träd som faller i skogen när ingen hör.

Vet inte om jag kom fram till något men där står man allafall, som nakna kocken fast på ritkigt. Några minuter senare är det klart och jag vänder mig girigt mot sirapsburken för att skynda på det hela nån hundradel och komma i säng. Den geting som jag snällt försökte släppa ut genom att öppna fönstret mitt under stekningen sitter nu och mumsar på korken till sirapsburken... Vafan, här bränner jag nästan pannkakorna och flyttar undan blommor och annat krafs i fönstret för att rädda livet på vad som förmodligen är säsongens sista övervintrande geting. Dessutom krampaktigt eftersom jag fu faktiskt inte gärna visar mig i fönstret.

Hur får man en sirapshungrande svältfödd geting bort från vad som måste vara getingars våtaste dröm? Jag vann kampen men tror att han möjligtvis väntar på mig i morgon bitti när jag måste våga mig ut från mitt stängda sovrum, han lär inte vara glad, lär väl inte vara bättre om det är en hon heller för den delen. Godnatt.

Till viss del blev min uppryckning som jag planerade. Men inte helt, hade tex inte tänkt att stå med ketchup på jackan i ett svart trapphus. Såg ut som en bättre scen ur "järngänget" som kanske är den sämsta film jag sett. Cyklade iväg för att lämna tillbaka en lånad cykel på en andra cykel och när jag var i farten blev det en korv också, lovade ju att äta nåt onyttigt för balansen. Med handskar, mössa, dricka, nycklar och korv i handen hade jag inte så många händer kvar att tända lyset med och där nånstans gick allt fel och den blodiga scenen var ett faktum.

I fixartagen som man var löste man ju det, skölja jackan i duschen och boka tvätttid tills imorgon. Då kan jag ju bli kvitt mitt berg under tiden också. Så, känns betydligt bättre att ligga här mellan mina nya lakan nu. Fattas bara lite skedning nu men ett "kanske på fredag" är ju bättre än inget alls och även om jag vet att kanske är ett nej så sover jag nog gott. 

Ja just det, måste ju förklara det där med katten också, den svarta. Hur ska man kunna spotta tre gånger över axeln med en cykel i ena handen i en brant nerförsbacke. Tyckte oddsen för att inte göra det var bättre.

Diskhon är fylld med uppsvällda citroner från helgens hästgroggar med GT. Berget med disk verkar till skillnad från isbergen bara växa. Ligger i alldeles för gamla och besudlade lakan och kollar på en ben and jerrys som innehöll socker och fett, även döpt till Chocolate Fudge Brownie. Trötta ögon som verkar vilja krypa längre in i sina hålor. Dygnsrytmen är total katastrof efter två sena nätter eller tidiga morgnar. Det måste bli bot och bättring, har funderat i en dryg timme på att gå och bada för att starta en ny mer positiv process. Men problemet är väl just att när allt blivit sunkigt runt omkring en drabbas man av en oförmåga att göra något annat än att sjunka djupare in i tillståndet.

Samtidigt undrar jag om det inte bara kan få vara så nån gång då. Har själv kommit på mig själv med att torka bort minsta droppe till och med under diskstället. Gör normala människor det? För att några sekunder senare ha hittat ett odiskat vattenglas bredvid sängen...och ny torkning...under diskstället. Tvättar händerna men fan nu blev det ju blött igen runt kranen. Det sortens beteende känns ju inte heller helt ok. Problemet är att dessa två beteenden inte verkar kunna leva sida vid sida. Antingen är allt städat och fixat till minsta lerfläck på skon, på sulan. Eller så tappar man lusten och beställer hämtpizza med bearnaise och sitter som en zombie och glor på nån jävla tomte som tydligen kallas idol precis som stora delar av den pantade mänsligheten. Ja just jävlar, flaskor och tomburkarna har flyttat ut på balkongen i nåt slags försök att mildra dekadensen.

Under tiden detta tog har jag så gott som bestämt mig för att försöka göra ett försök att förena dessa två stadier. Ska ta mig ett bad och byta lakan men äta nåt onyttigt. Såklart mest för att jag inte orkar laga mat idag men även för att prova min teori. 

Tända ljus och ett varmt bad måste väl kunna få fart på min sargade lekamen. Appropå den förresten. Jag inbillar mig att det kanske hjälper om jag skriver nåt här. Kommande två veckor ska bli en orgie i träning. Och ska vi säga max en utekväll närmsta två veckorna, ja det gör vi!

Citatet i rubriken är hämtat från Sågade Godbitar med Just D.

Lunchdags hos mig, kom att tänka på fredagens afterwork med tacobuffé. Måste säga att jag var sjukt tveksam till upplägget innan jag gick på denna bufféernas motsvarighet till tjurrusningen i Pamplona. Efter 45 minuter i kö var horden uppretad och kämpasugen (fråga mig inte varför jag stod kvar). Väl inne på arenan tog det ungefär 7 minuter innan jag insåg att det här håller fan inte. Redigt packat med folk, de flesta redigt packade. Maten var slut, mitt tålamod med. Sa adjö till mina vänner och gick till ett annat ställe med gott om plats i baren och gott om öl i kranen. På samma sätt var det gott med lite nötter ur skålen så det fick stilla den värsta hungern. Det var ett glas förresten, ingen skål. Ett sånt som man kan få en cosmopolitan ur men det ville jag inte ha utan det blev ett glas rött och vi som satt där gjorde det enda rätta. Blev djupare och djupare precis som ytan i vinglaset.

Så efter förutgångshäng i en bar och efter att vart på utestället självt var det med denna bakåfram logik givetvis dags för middag. En enkel men ack så god vedugnsbakad pizza med två vänner på en  folktom del av restaurangen kanske låter lite trist. Men det var det inte, gillar såna middagar bättre än andra mer hippa ställen där man mest troligt vrider huvet ur led för att få syn på nån jättesöt servitris. Nu kunde vi ju fortsätta vårt snack och efter många diskussioner och två espresso senare var det såklart dags med förfest.

Mötte upp med vännerna från afterworken, vi stod ju ändå i kö tillsamans. De hade allafall fått i sig lite mat efter ett tag men var väl inte helt nöjda så jag var desto mer nöjd med mitt beslut.  Fyra grabbar som spelar badminton ihop och en söt tjej i soffan, stackars tjej. Blev mycket snack om stoppbollar men jag försökte mixa upp det så gott jag kunde. Om det var för att vara trevlig eller för att inleda nån slags flirt har jag inte riktigt kommit fram till än.

Skön kväll, ska nog testa detta omvända koncept nån mer gång men tar givetvis bort första delen.

Note to self: aldrig mer tacobuffé och afterwork i samma påse