Energin är på samma låga nivå som ett gäng berusade fjortisar på ett pendeltåg. Sen jag kom hem från jobbet har jag inte gjort en enda vettig handling, knappt där heller. Orkeslös, tråkig och trött dag.

Det är ju måndag, då ska det vara så. Ingen gillar måndagar. Ställa klockor, jobba, träna och äta samma gamla dagensrätter på bestämda tider. Annars är salalden slut på lunchrestaurangen och servitriserna har sen länge skitit i att torka av borden.

-Klockan är ju ett vilken sekund som helst, kommer det nån dum jävel nu får dom skylla sig själva.

Nu är den snart ett igen, tolv timmar senare. Enligt normen borde jag såklart sovit för minst 1h12minuter sedan. Måndagar är som en lightversion av känslan att komma hem från semester. Sen domnar känslan bort och nånstans kring torsdag eftermiddag kommer nästa, lightkänslan av att åka på semester, fredag. Skönt inga rutiner, äntligen får man snacka med kompisarna om helgens syndiga planer och kanske till och med utföra några.

Och då är man ändå i ett "ensamhushåll" och har ingen annan att ta hand om än sig själv men det är tydligen tillräckligt för att tröttna. Tvivlar inte en sekund på att när helgerna med blir rutin i form av storhandel på ICA maxi, snickrande på altanen som aldrig blir klar och mer eller mindre frivilliga släktmiddagar så är det ytterligare en droppe i den berömda bägaren. Och ytterligare en droppe bläck till att fylla skilsmässopappren. 

Höstdepression, brist på solljus eller allmänt bitter. De stämmer väl in till viss del allihop eller så har jag bara inte legat på länge.