Fick ett meddelande i morse som jag funderade lite på:

"Jag fyller 30 och firar det med öppet hus. Kom när du vill från kl. 13 den 1/11. Jag stänger kl. 13 dagen därpå! Fika eller fest, du väljer. Jag bjuder på lite smått och gott. Meddela om du vill komma senast 30/10. Möjlighet till bastu och badtunna finns! Inga inslagna presenter önskas (enbart $ och kärlek) :D Välkommen!"

Lät ju sjukt roligt, frågan var nu bara vem fan som fyllde år. Efter en stunds funderande kom jag på att jag nog inte kommit på vem det är så med risk för att göra bort sig skickade jag iväg nåt åt det här hållet: "Låter sjukt trevligt. Tyvärr vet jag inte vem du är, inte min telefon allafall. Stefan"

Får tillbaka från "Fia i Uppsala" att det visst var tänkt att skickas till nån Mårten. Fan, känner visserligen ett par Fia i Uppsala men ingen som stämmer in på att fylla 30 just då så får nog lägga ner det...synd på en bra fest.

Ligger i sängen och borde sovit...nyss. Men efter en rätt spartansk dag rent matmässigt så kunde jag inte komma ifrån hur hungrig jag var. När den kampen väl börjat, mellan det någorlunda logiska och magens bön om att inte bli nattad hungrig, så vet man hur det slutar. Upp ur sängen för att göra mig några amerikanska pannkakor, funderar ett tag kring huruvida jag borde sätta på mig något. Ingen kan väl ändå se något? Det är väl inte ohygieniskt om ingen ser? Nästan lika filosofiskt som det där med träd som faller i skogen när ingen hör.

Vet inte om jag kom fram till något men där står man allafall, som nakna kocken fast på ritkigt. Några minuter senare är det klart och jag vänder mig girigt mot sirapsburken för att skynda på det hela nån hundradel och komma i säng. Den geting som jag snällt försökte släppa ut genom att öppna fönstret mitt under stekningen sitter nu och mumsar på korken till sirapsburken... Vafan, här bränner jag nästan pannkakorna och flyttar undan blommor och annat krafs i fönstret för att rädda livet på vad som förmodligen är säsongens sista övervintrande geting. Dessutom krampaktigt eftersom jag fu faktiskt inte gärna visar mig i fönstret.

Hur får man en sirapshungrande svältfödd geting bort från vad som måste vara getingars våtaste dröm? Jag vann kampen men tror att han möjligtvis väntar på mig i morgon bitti när jag måste våga mig ut från mitt stängda sovrum, han lär inte vara glad, lär väl inte vara bättre om det är en hon heller för den delen. Godnatt.